Ett extrainsatt snälltåg mellan Göteborg och Stockholm leddes, av misstag, in på ett sidospår vid Skultorp. Sidospåret ledde till plattformen vid Skultorps tågstation. På stationen stod redan ett ordinarie persontåg (p124) mellan Göteborg - Hallsberg, som precis stannat för ett korta uppehåll i Skultorp. Snälltåget höll en hög hastighet, och hann därför inte att stanna. Olyckan var ett faktum.

10 personer omkom, de flesta barn och ungdomar från Skövdetrakten. Mellan 37-56 personer skadades (uppgifterna varierar, men 56 personer ska åtminstone blivit förda till lasarett). Samtliga omkomna satt i det tåg som blev påkört (p124), flertalet i näst sista vagnen. Med dagens moderna vagnar hade knappast någon dött, men då, under 1960-talet, bestod en stor del av SJ:s persontåg av trävagnar. Näst sista vagnen var just en sådan trävagn, medan den sista vagnen var av metall. Metallvagnen klarade sig tämligen bra, men den kom vid kollisionen att trycktas i framförvarande trävagn, som trasades sönder.

Signalen innan Skultorps station hade visat stopp (rött), och det fanns inget system som förhindrade att en lokförare körde mot rött. Efter Skultorpsolyckan påbörjades arbetet med att utveckla ATC, som skulle förhindra liknande olyckor. Genom ATC blev skulle det bli omöjligt att köra förbi en stoppsignal.